Ingenting, mycket och framtidsångest

Jag är en dålig bloggare. En gång i månaden är inte så bra jobbat.
Men jag har så mycket att göra hela tiden. Det känns som att allt bara är tråkigt och att det aldrig händer nåt, men jag har ju faktiskt ganska mycket för mig ändå.
  Sedan senast har jag hunnit vara på Jason Mraz konsert (underbart, vilken härlig människa, och en jättebra tjej som förband: Ingrid Michealson), haft ett antal mycket lyckade partykvällar på krogen, tjejkvällar, restaurangbesök, tokryck, träffat gamla nära och kära, blivit sjösjuk i en annan galax (men det var det värt, för det var sjukt kul kvällen innan!) och dessutom blivit ett år äldre.
  22 år. Jag känner hur rynkorna börjar närma sig. Usch. Jag vill inte bli äldre nu. Eller jo, 23 kan jag väl gå med på. Men sen är det inte längre okej att jag varken har tagit körkort än eller pluggat vidare efter gymnasiet. 
  Förut har jag tänkt att jag kan jobba ett litet tag medan jag funderar över jag vad vill plugga. Jag kommer på det tids nog. Men nu börjar jag bli osäker. Det har faktiskt gått fyra och ett halvt år sedan jag tog studenten. Är jag något klokare nu? Näe. Jag börjar till och med känna att jag kanske inte vill plugga. Jag har ingen lust. Jag pluggade så mycket i högstadiet och gymnasiet så det räcker för min del.
  Det är ju förstås otroligt dumt att slösa bort bra betyg, jag vet. Men är det smartare att börja på en utbildning som jag sedan kommer ångra? Och då sitter jag där sen, fortfarande clueless men inga pengar kvar och massa studielån att betala tillbaka.

Usch, tråkigt att tänka på sådant här. Jag vill bara ha kul. Jag vill resa. Det är vad jag vill göra. Jag vill resa och se vackra och spännande platser. Efter tågluffen i somras när jag betade av Europa fick jag mersmak. Nästa sommar vill jag att vi ska till Kina, Japan och Vietnam. Och så vill jag till Sydafrika. Sydamerika. USA! New York! The big apple. Jag vill se hela världen. Egypten vill jag gärna till också. Det ligger ju faktiskt inom hyfsat räckhåll. Tål att tänka på.

Nu ska jag äta lyxnudlar (när pojkvännen inte är hemma orkar man inte hitta på nåt avancerat) och briljera framför TV'n och Singing Bee med mina låttextkunskaper.

Chao



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0