Och så blev man sjuk igen. Jag var väl lite väl positiv som trodde att jag skulle klara mig undan halsfluss när typ alla andra på jobbet har haft det senaste veckorna. Men jag klarade mig hela mars iaf, frisk en hel månad! Äntligen en hel lön! :) Och tack och lov är jag inte lika sjuk som senast. 

Trampade iväg till husläkarna igår på förmiddagen och det var ju så seeegt att sitta och vänta. Man kan inte göra så mycket annat än att tjuvlyssna på andras samtal. Och det är faktiskt ganska kul ibland.

Bland annat var det en kille på kanske 17,18 år och hans far. Pappan satt i väntrummet och när killen kom ut från provtagningsrummet hade han med sig en påse.
- Vad är det i påsen? undrade pappan.
- Inget särskilt.
- Jo, men vad är det för nåt, sa pappan med något höjd röst.
Killen sneglade generat åt mitt håll och viskade menande:
- Prover som jag ska ta hemma...

Sen var det en annan far och hans son. Den här pojken var runt 6 år och hade långtråkigt och svårt att sitta still, så pappan försökte prata om allt möjligt och underhålla honom. Så såg han en bild på en fästing på väggen (ni vet de där som informerar om vaccination) och sa till pojken:
- Har du sett där, en fästing.
- Vad är det för nåt?
- Jo, det är jättesmå djur som lever i skogen och i gräset. Rätt som det är, hoppar de på dig när du går förbi.
- Gör de?
- Ja, och sen letar de upp ett bra ställe så att de är lite gömda så man inte hittar dem. Sen borrar de in huvudet i hudet och börjar äta. Deras mat är nämligen vårt  blod...

Resten av historien hörde jag inte, för jag blev äntligen inkallad till doktorn.
Stackars barn. Det är inte att undra på varför jag är så nojjig när det gäller fästingar, jag kanske fick höra den historien när jag var liten också.

Den nya grejen på "sova-över-kalas" kanske är fästinghistorier, inte spökhistorier...

---