Åh, nu vill jag verkligen flytta hemifrån. Har snart ingen plats för mina grejer längre.

Förra veckan fick jag mitt första erbjudande om lägenhet. :) Och den var himla fin. Typ direkt när jag gick innanför dörren började jag planera i huvudet hur jag skulle möblera. En tvåa på 70 m²! Dessutom hade tanten bott där i nästan 20 år, så det var dags att renovera den lite. Så då hade jag ju verkligen fått som jag vill också. (f'låt Peter, jag menar som vi vill. Typ.) Men den var lite för dyr, nästan 6000 i månaden.

Hon som visade den var förresten vääldigt kacklig. Pratade om lägenheten i 5 min och resterande 55 minuter om sitt livs historia (och hennes barns också för den delen), hur många som har dött de senaste åren (och vilka datum det var) samt hennes första kyss. Sen hann hon dessutom med att göra reklam för vad hennes son håller på med. Vad det nu var. SUCK! Vet inte hur många gånger jag sa: Ja, men tack för att vi fick komma och kolla...
Fast, hon är väl väldigt ensam stackarn. Blev säkert jätteglad för att vi kom. Så det är ju bara att man kan glädja nån. Synd att det var så jobbigt bara! :P